Det här är första gången jag bloggar har läst några och kommit fram till att man kan ju skriva vad man känner för. Min blogg blir nog inte så rolig för jag tänkte använda den till att skriva ur mig mina demoner. Låter lite tokigt och det är det nog också.

Jag har just kommit på en stor sak om mig själv. Finns stora risker att jag lider av deprissioner inte så att jag vill ta livet av mig eller så nej utan små som jag själv inte märkt förrän nu.

Separerade för 1 år sen från en man som jag levt med i ca 10 år och har inte då anat något, men nu när jag träffade en ny man som jag lever ihop med så slog det mig en dag att det är inte männen i mitt liv det är fel på utan mig. Jag tyckte nämligen att han började ta avstånd och inte riktigt trivdes i sitautionen och det va precis så i mitt tidigare förhållande. Men det är inte dom som drar sig undan det är jag som stöter dom  ifrån mig.

Det börjar med att jag stör mig på allt och analyserar allt. Får ångest och dylikt, svårt att beskriva i ord, det blir rörigt helt enkelt. Allt dom gör blir fel och försöker dom rättta till det så blir det värre.

 Så nu behöver jag bara hitta ett sätt att hantera detta utan att skada min omgivning. Framförallt inte förstöra ett förhållande till.

Återkommer om hur det går med detta framöver.

Verkligheten är läskig ibland

Godnatt